larsdepp

                                

The Notebook var jätte bra. Den handlade om en man/gubbe som berättar en hisroria för en kvinna/tant. Den var bra bortsett från att den var romantisk, jag har ju sagt att jag inte gillar romantiska filmer, men den här är ett undantag, delvis för att jag såg den med Jasmin (och hon tyckte att den var jätte bra) men också för att den hade en bra handling (tyckte Jasmin också, vilket sammanträffande). ;)

Slutet var rätt så sorgligt, men aldrig att jag skulle gråta till en film, det har jag aldrig gjort i hela mitt liv (förutom till Bambi när jag var typ 5 år), men Jasmin och Jonita satt typ o grät hela sista kvarten, jag menar, hur kan man gråta till en film??

Den som kan svara mig ett vettigt svar till den frågan kommer att få ett pris av mig.
(Kanske)

Jag är en sån kille som gillar action filmer, och gärna lite skräck eller rysare, jag tycker faktiskt mer om rysare än skräck.
Jag har tänk på det här om rysare och skräck, ni vet, vad det är för skillnad. Så därför vid frukosten imorse så frågade jag min pappa:

-Pappa, vad är det för skillnad på skräck och rysare?

-Jo, det är så här att skräck är lite mera övernaturligt, du vet som vampyrer eller sånt som inte finns på riktigt.

-Som varulvar??

-Aaa, precis, som varulvar. Och rysare är liksom mördare och sånt som inte är påhittat. Själv så tycker  jag mer om rysare.

Jag tänkte efter, alla brukar säga skräck till filmer med mördare, det värkar som om folket har glömt bort ordet rysare.

-Men ingen använder ordet rysare längre...

-Jo det är för att alla jäkla terrorister och hippies har förstört våran värld, och alla f***king politiker har proppat i oss en massa lögner!!

Vid det här laget var pappa alldeles röd i ansiktet och hans ögon var blod-sprängda, det värkar som om pappa märkte att jag stirrade på honom, så han rätade på sig, drack lite kaffe och fortsatte att läsa tidningen.