Liseberg

Idag åkte jag, Jonita och Jasmin till Liseberg. Jag har precis kommit tillbaka nu.


       Wheeeeeeeeeeee!!!!!!!!!


Det har varit en skitskojig dag - idag. Vi har åkt allt från tråkiga karuseller till läskiga bergochdalbanor och flumride!!! Dagens höjdpunkt var när vi besökte spökhuset...   Jasmin och Jonita var som vanligt jättefega och skrek till för varje liten rörelse. Några gånger högg jag tag i dem bakifrån eller skrek till och då blev de ännu skrajare!! Haha, ibland är de bara för misslyckade!!
Efter Spökhuset gick vi ut till den vanliga världen och köpte glass. En liten snorunge kom farandes rakt på Jasmin så att hennes glass föll ner på marken!! Ja tänkte va fan jävla unge, och kastade en pinne efter honom. fast jag missade med flera meter och träffade en tant istället!! När vi gömt oss bakom ett stånd som sålde sockervadd (för tanten. man vill ju vara på den säkra sidan!!) gav jag min glass till Jasmin, jag menar, hon kunde ju inte hjälpa att den där ungen existerar!! Hon blev jätteglad och gav mig en kram.



Tyvärr blev det inget fritt fall, för Jonita vågade inte. Då blev jag lite arg, men jag mjuknade till när hon sa att hon skulle betala en lott till mig. Och det gjorde hon också, och vet ni, jag vann!!!!!!!!!!!!


Fast tyvärr var detta priset. Ett VITT MUMINTROLL!!!!!!
Lysande. Varför måste allt vara vitt hela tiden? Jag frågade försiktigt gubben som jag vunnit hos om mumintrollet möjligtvis inte råkade finnas i någon annan färg, typ rosa eller grön, men då skratta han och sa att mumintroll är vita, och så förblir det. Då blev jag sur och marscherade tillbaka till Jonita och Jasmin som stod och pratade. När de såg mig med det stora gosedjuret blev de så glada, så jag tänkte att nån av dem kunde få det. Så jag gav den till Jasmin. Då gav hon mig en kram igen:)

Åh, Jasmin
du är så fin

poesi by larsdepp (ab)


Vi spelade lite mer sen, men vi vann inget:( Så då tänkte vi, va fan, här kan man ju inte slösa bort tiden, så vi gick till Balder.

 Whoooooooaaaaaa!!

Jag och Jasmin satt och skrek för full halls, och Jonita som satt bakom med en främling var tyst. Hon ville väl inte verka feg inför en främling ju. När åkturen var slut så köpte vi en bild av oss på en nyckelring.

//Larsdepp




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0